Webbinarium: Parallella sanningar i skogsdebatten?

25 oktober 2021 anordnade Skogssällskapet ett digitalt frukost­seminarium om skogsdebatten.

Skogen, och vad vi ska använda den till, debatteras flitigt. Men hur kan det komma sig att det verkar finnas parallella sanningar om skogens klimatnytta och den biologiska mångfalden? På det här seminariet försöker vi reda ut frågetecknen. Medverkar gör Lena Gustafsson, professor emeritus vid SLU, och Lars Högbom, docent vid SLU och verksam som seniorforskare vid Skogforsk.

Frågor och svar inkomna i chatten

Under webbinariet kom det in ett stort antal frågor i chatten. Här har vi kortfattat försökt besvara samtliga frågor.

Hur ser kolförrådet i marken ut i Sverige? I norr och i söder? Finns det mesta kolet i svamp eller i annat?

Svar från Lars Högbom: Om man ska ge någon form av tumregel så finns 50-55% procent av ekosystemkolet i markens organiska substans, 10-15% i stubbar och grova rötter, 10-15% i toppar och grenar och 25% i stammen. Dessa proportioner varierar naturligtvis beroende på beståndsålder, trädslag, bonitet, kvävestatus, och markfuktighet. Om det finns mer i norr eller söder? Det är mer en fråga om beståndstyper.

Finns det någon diskussion om att enas om hur vi skall mäta kolen i skogen över tid?

Svar från Lars Högbom: Det finns ett antal olika beräkningssystem som används typ LULUCF (Land Use, Land Use Change and Forestry) där det finns ett standardiserat rapporteringssystem. Det pågår diskussioner men ingen konsensus.

Hur bör man sköta skog för att behålla mest möjligt av kol i marken under den period som vi behöver minska utsläppen av CO2 i atmosfären?

Svar från Lars Högbom: Jag tror att man inte ska fokusera på att minska utsläppen ur marken, utan att öka upptaget av kol, dvs att se till att man som markägare utnyttjar skogsmarken produktionsförmåga. Därmed inte sagt att man kan bortse från alla andra mål: biodiversitet, vattenkvalitet, osv…

Hur många år tar det innan vi har uppnått balans mellan upptag och avgivning av CO2 vid avverkning? Hur stor är variationen mellan olika träslag?

Svar från Lars Högbom: Det finns undersökningar som visar att gran ofta har en större mängd kol i marken än vad en blandning av tall och gran, planterade på likvärdig mark, har. Angående upptag och avgivning vid avverkning, se nedan under frågan om avverkning och kolbalans i skogen.

Flera frågor som ställdes i chatten rör markkol, dessa besvaras kortfattat gemensamt här:

• Påverkar uttaget av stamved och träddelar mängden kol i marken på lång sikt? Vilken konsekvens får det för lokala ekosystem på lång sikt?
• Vad händer med förrådet av markkol när man avverkar och markbereder?
• Hur mycket av kolinlagringen i marken försvinner vid markberedning?
• Hur påverkas kolförrådet i marken när man avverkar med kalavverkning, över tid, tex 0 år, 1 år, 10 år 20 år och längre fram?

Svar från Lars Högbom: En följd av avverkning och markberedning är att stubbar och rötter bryts ned, och kol som fanns bunden i dessa frigörs i form av koldioxid. Ur den aspekten borde inte avverkningsformen ha betydelse. De få långtidsstudier (>20år) som finns publicerade visar på att det inte finns någon skillnad mellan olika avverkningsformer på längre sikt. Uttag av grot (grenar och toppar) efter en slutavverkning verkar minska tillväxten något i nästa generation, omloppstiden förlängs med två år. Se ett längre svar om avverkning och kolbalansen i skogen i nästa fråga nedan.

En bra avvägning i frågan om den biologiska mångfalden, men i frågan om kollagringen fanns ingen diskussion om varför man har "olika sanningar", den är kanske den mest brännande. Är avverkning bra eller dåligt?? Argument för och emot...

Svar från Lars Högbom: Här blir det en mindre uppsats. Den största skillnaden är mellan ett beståndsperspektiv och ett landskapsperspektiv. Eftersom vi för närvarande avverkar ca 80 % av tillväxten i skogen, så sker det ett netto kolupptag om man har ett landskapsperspektiv, det kol som frigörs tas upp av den stående skogen runt omkring. Har man ett beståndsperspektiv så måsta man vänta till dess beståndet har tagit upp det kol som frigjorts. Sen finns det en livlig diskussion om vad som är bäst: att lagra kol i stående skog eller att ha ett högt upptag dvs snabb tillväxt. Det finns rapporter som gör gällande att eftersom enskilda träd fortsätter att växa även i hög ålder så vore det bra att låta gammal skog stå och ta upp och lagra kol, medan andra hävdar att den gamla skogens förmåga att binda kol är en övertolkning.

En annan aspekt är det rumsliga perspektivet, vissa forskare hävdar att man ska räkna på det enskilda objektet (finns ett visst stöd för detta synsätt i förslag från EU-kommissionen) medan andra anser att man måste höja blicken och ha ett landskapsperspektiv.

Ytterligare en aspekt som försvårar är substitutionen, dvs i vilken mån råvaror från skogen ersätter råvaror med en fossilt ursprung. Här går också debattens vågor höga. Dessutom verkar behovet av papper öka i världen som en konsekvens av en ökad e-handel.

Är avverkning bra eller dålig? Det beror på perspektiven.

Vilken är den bästa forskningen kring svamparnas förmåga att binda kol i mark?

Svar från Lars Högbom: Den mest aktuella forskningen bedrivs på SLU.

Kommentar från Anna-Lena Axelsson, forskare vid Institutionen för skoglig resurshushållning, SLU: Markinventeringen genomför en löpande provtagning i mark för bestämning av svampsamhället med DNA-metoder sedan 2015. Urvalet motsvarar ca 4000 provytor under ett helt omdrev.

Lena, som du säger är rödlistan i stor utsträckning konstruerad från bedömningar av hotgrad och (lokalt i Sverige) utrotningsrisker. Vi vet ju att det finns ett stort glapp mellan bedömnda utrotningsrisker och faktiska utdöenden. Hur stor andel av arterna bedömer du att vi har bra faktiska data för, och vad betyder bedömningssituationen för läget i debatten?

Svar från Lena Gustafsson: Faktiska data finns bara för ett litet fåtal arter vilket innebär att rödlisteklassningen baseras på expertbedömningar. Vår långa tradition av taxonomisk forskning (arvet från Linné) och att många genom århundrandena har varit intresserade av att kartlägga arter och undersöka deras ekologi (såväl professionella som amatörer) gör att det finns stor kompetens för bedömning. Exempel på faktiska data är fåglar från Svensk Fågeltaxering och några arter från Riksskogstaxeringen (Markinventerningen), t ex knärot och ask. Tyvärr saknas heltäckande, systematiska inventeringar av rödlistade arter i skogslandskapet. Artportalens data har stort värde men en stor utmaning är att hitta metoder för analys av dessa osystematiskt insamlade data. Försök görs av Artdatabankens forskare att hitta analysmetoder med kompensation för bias men det är mycket tidsödande och har hittills bara gjorts för ett fåtal arter. Till exempel har forskarna jämfört Artportalens data med data från Svensk Fågeltaxering (systematiskt insamlat) och hittat ganska bra överensstämmelse. Länk till studien Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Om alla har "rätt" utifrån sina värderingar, vad har då naturvetenskapen för funktion i mångfaldsdebatten?

Svar från Lena Gustafsson: Vi forskare som arbetar med tillämpad forskning ska vid behov förmedla kunskap till beslutsfattare, som underlag för deras beslut. Detta är en del av universitetens tredje uppgift. Kanske menar frågeställaren att det inte går att säga något alls om utvecklingen av skogens biologiska mångfald. Men, forskningen pekar på att utvecklingen är negativ eftersom avverkning av områden med höga naturvärden momentant decimerar populationer av ovanliga arter medan spridning av sådana från de träd/trädgrupper/bestånd som lämnas för naturvård går mycket långsammare, om det ens kommer att ske. Osäkerheten är nämligen stor om vissa arters spridningsförmåga samtidigt som de skogar som växer upp sannolikt kommer att vara betydligt yngre och ha lägre strukturella kvaliteter än de flesta som idag avverkas.

Vad vet ni om långsiktigheten i de frivilliga avsättningarna?

Svar från Lena Gustafsson: Finns inget skrivet om detta i certifieringsstandards (FSC och PEFC) såvitt jag vet, vilket innebär att långsiktigheten inte är garanterad på samma sätt som statligt inrättade reservat.

Ser du ett behov av att uppdatera skogsvårdslagen?

Svar från Lena Gustafsson: Det viktigaste just nu tycker jag är att hitta ett nytt regelverk för värdekärnor (kartering och hantering, som ersättning för nyckelbiotoperna). Detta eftersom jag bedömer att avverkning av värdekärnor är en huvudorsak till minskningen av en del arter. Eventuellt kräver detta en uppdatering av SVL men jag har inte tillräcklig insikt i juridiken för att kunna ge ett säkert svar.

Hur skulle rödlistan i skogen se ut om hela landets skog var orörd? (EU ställer väl krav på gynnsam bevarandestatus på länsnivå?)

Svar från Lena Gustafsson: Uppfattar att det är två frågor. Den första (orörd skog) är spännande att fundera på. Om skogarna får utvecklas fritt under lång tid så kommer stora mängder död ved och gamla träd skapas. Om naturliga störningar dessutom tillåts, t ex bränder, så kommer såväl bestånd som skogslandskap att bli heterogena med olika åldersstadier, varierande trädslagssammansättning, täta och ljusöppna partier i en mosaik. Detta kommer att gynna en hel del arter som idag bedöms vara minskande. Men, det kommer säkert ändå i dessa orörda skogslandskap att finnas arter som är så sällsynta att de riskerar att försvinna av slumpen, t ex om något händer (en rovdjur tar/en sjukdom drabbar de sista individerna). Den andra frågan: gynnsam bevarandestatus (att en art eller naturtyp ska kunna finnas kvar långsiktigt) refererar såvitt jag förstår till EU:s art- och habitatdirektiv. Jag skulle tro att EU inte lägger sig i hur nationerna hanterar detta internt (t ex på länsnivå) men det är en fråga som bättre besvaras av t ex Naturvårdsverket eller Skogsstyrelsen.

Kan man säga att om volymen skog har ökat på nationell nivå så har också andelen gammal skog (skogar med kontinuitet på över 150 år) minskat då yngre skog har högre tillväxt och träden står tätare än i en gammal skog?

Svar från Lena Gustafsson: Det ligger nog nånting i detta även om det är inte ett självklart samband. Man kan ju tänka sig att skogar anläggs och att man beslutar att maximera produktionen genom förädlade plantor, gödsling osv. Om sådana skogar sedan av någon anledning inte avverkas utan får blir riktigt gamla så kommer de vara täta och volymrika. Men, om vi ser på Sverige idag så har ju gamla skogar, som kan vara rätt glesa, avverkats och ersatts av tätare och mer snabbväxande yngre skogar.

Borde man inte inkludera avsättning på 10% till NO av område inom skogsbruket som en del av naturvård o biologisk mångfald.

Svar från Lena Gustafsson: Tyvärr är det väldigt svårt för oss naturvårdsbiologiska forskare att svara på hur mycket skyddad skog som behövs för att bevara den biologiska mångfalden. Orsaken är att det finns 30 000 arter (minst) i våra skogar och varje art har sina speciella krav på miljön för att den ska kunna överleva långsiktigt. Kunskapen om enskilda arters ekologi, t ex hur stor en gammal skog måste vara för att upprätthålla en stabil population, är också generellt mycket dålig.

Hur ser Lena på faktorn med utdöendeskulden i skogslandskapet tex kring de arterna som är knuten till kvalitet på död ved. TEX alla de arter som är knuten till brandpräglad senvuxen död ved. Jag uppfattar att den faktorn underskattas mycket i forskning och uppföljningar.

Svar från Lena Gustafsson: Utdöendeskuld är ett ekologiskt begrepp som beskriver att då ett område minskar i storlek så minskar antalet arter. Detta eftersom det finns ett generellt positivt samband mellan areal och artantal. Eftersom mängden habitat som en del arter är beroende av krymper idag (t ex bränd senvuxen ved) så är det troligt att med tiden som kommer vissa artförekomster att försvinna, enbart på grund av habitatminskningen. Studier över utdöendeprocesser är få eftersom det krävs detaljerade mätningar över lång tid. Det är därför svårt att säkert säga hur viktig utdöendeskuldsprocesserna är i våra skogslandskap men de finns säkerligen där.

Vet inte om det stämmer men har en känsla av att forskare är mer aktiva i "debatten" kring skogens klimatnytta än i "debatten" kring skogens biologiska mångfald. Stämmer det och vad beror det i så fall på?

Svar från Lena Gustafsson: Jag håller med om att vi naturvårdsbiologiska forskare inte hörs lika mycket som klimatforskarna i debatten. Detta tror jag till stor del beror på att vi är ganska ense vilket ju inte klimatforskarna är. Även om vi naturvårdsbiologer självklart inte är överens om allt så finns det en stor samstämmighet om att skogslandskapen förändras kraftigt och med detta den biologiska mångfalden. Det finns också en samsyn om vilka åtgärder som är viktiga, nämligen att bevara, sköta och restaurera. Just åtgärderna har ju klimatforskarna väldigt olika uppfattningar om, en del tycker att skogarna ska skötas intensivt andra att de ska lämnas orörda.

"mängden hård död ved ökar" vad är det för död ved som räknas in i detta? skulle vara intressant att se data uppdelad på olika typer av död ved - silverved, högstubbar, vindfällen, rötbrutna träd osv

Svar från Lena Gustafsson: Det finns bra statistik på död ved genom Riksskogstaxeringen men inte så detaljerat som du nämner, se t ex Skogsdata 2020 som har död ved som tema Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.. Det är viktigt att se på olika kvaliteter av död ved. Även om mängden död ved ökar i landet som helhet så ökar inte den mest nedbrutna döda veden. Det finns också regionala skillnader, t ex så minskar volymen död ved i norra Norrland (ökar i övriga landet).

Hur definierar du begreppet naturskog? Räknar du in all kontinuitetsskog?

Svar från Lena Gustafsson: Jag brukar luta mig mot definitioner som andra satt upp. Kan rekommendera en genomgång som European Forest Institute gjort om olika relaterade begrepp Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..

Flera arter är beroende av störningar i olika former vilket inte nämns i debatten, vad säger du om det?

Svar från Lena Gustafsson: Jag tycker att mångfaldens beroende av störningar har lyfts fram mycket det senaste decenniet. En ny syn har vuxit fram där forskning visat att t ex död ved i ljusöppna och halvöppna miljöer kan vara mycket artrika inklusive en del sällsynta arter. Studier över skalbaggar har t ex visat detta på ett övertygande sätt.

I vilka skala ska vi bedöma mångfald? Nationellt, regionalt, landskap etc?

Svar från Lena Gustafsson: Svår fråga. Forskning visar att mångfalden förändras över tid på olika sätt beroende på vilken skala man studerar. Därför är skalperspektivet generellt väldigt viktigt. Hur mångfalden ska bedömas är dock i första hand en politisk fråga eftersom den kopplar till målsättningen för bevarande av biologisk mångfald. Ska målet vara att livskraftiga populationer av alla arter ska finnas på nationell, regional eller landskapsnivå? Det handlar mer om samhällets ambition än om arternas och artsamhällenas ekologi.

Varför ska vi spara och avsätta mer barrskog för biologisk mångfald? De flesta rödlistade arterna är väl ändå knutna till löv- och ädellöv? Är det inte bättre att öka mångfalden av arter i skogen i det stora hela snarare än att markägare ska avsätta tidigare planterad granskog? Dessutom så har vi ju brandpräglade arter som är utrotningshotade som är beroende av störningar i form av skogsbränder, där hyggen kan vara ett komplement till en sådan störning för vissa av dessa arter men långtifrån alla. Det är väl också därför vi har pionjärträdarter ?

Svar från Lena Gustafsson: Sannolikt så är andelen planterad granskog som skyddas rätt liten, dvs få granskogar som väljs ut för skydd har uppkommit efter kalavverkning utan någon form av självföryngring. Skogsutredningen (som presenterades för ett år sedan) föreslår att väldigt mycket mer barrskog ska skyddas (cirka 500 000 ha fjällnära skog till en kostnad av 15-20 miljarder). Motivet för detta är dock inte att bevara arter utan att bevara unika gamla boreala skogar i norra Europa, dvs. skogstypen är i fokus. Ser man strikt på rödlistade arter så stämmer det att flest finns i södra Sverige och att många är beroende av ädla lövträd. Störningar som brand och storm gynnar en hel del arter om träden får vara kvar på platsen. Vid avverkning tas ju det mesta bort men de träd som lämnas som naturhänsyn kan ändå vara viktiga för en del störningsgynnade arter. Det stämmer också att pionjärträdarter gynnas av störning. Ett mycket tydligt exempel på detta är det stora reservatet (6500 ha) som bildades efter branden i Västmanland 2014. Där är föryngringen av asp och björk mycket kraftig men även en hel del sälg finns. På sikt kommer det att bli det största lövskogsområdet nedanför fjällbjörkskogen.

Hur ser kopplingen ut mellan sällsynthet och gynnsam bevarandestatus?

Svar från Lena Gustafsson: Detta relaterar ju till EU:s art- och habitatdirektiv där begreppet "gynnsam bevarandestatus" är centralt. Jag är inte särskilt bra insatt i detta regelverk. Ett mer generellt svar är att en art kan vara sällsynt men populationen i landet som helhet kan ändå vara stabil och kanske t o m ökande, dvs arten kan ha gynnsam bevarandestatus.

Det finns studier som pekar på att markägare blir mer och mer positiva till att bruka sin skog hållbart. Samtidigt sker inte detta. Vilka faktorer tror ni står i vägen för markägare att ställa om? Politik, vinstintresse, icke-fungerande stödsystem, annat? Vad tror ni krävs för att markägare ska ställa om?

Svar från Lena Gustafsson: Detta är ju egentligen en fråga som samhällsvetare ska besvara. Men, vi får spekulera lite. Ett skäl är säkert att kunskapen om alternativa sätt att sköta skog är dålig och därmed är det svårt att få en god rådgivning om omställning.

Om en markägare ska ställa om är det säkerligen en fördel också om det finns ekonomiskt stöd till produktion av andra ekosystemtjänster än virkesproduktion. I tätortsnära och andra välbesökta områden skulle det t ex vara motiverat att markägaren får betalt för anpassning av skogen för friluftsliv.

Det kom in två frågor som rör svamparnas symbios med träden, dessa besvaras gemensamt här:

• Hur påverkas svamparna och deras symbios med träden när det blir kalhyggen? Hur påverkar det naturen på längre sikt?
• Vad händer med mykorrhizan när skogen avverkas?

Svar från Lars Högbom: Eftersom de flesta mykorrhizabildande svampar är direkt beroende av fotosyntesprodukter från träden kommer de flesta att försvinna temporärt. Men svampar har ofta en god spridningsförmåga och kommer att återkolonisera över tid. Det finns mer än 2500 svamparter som kan bilda mykorrhiza med våra skogsbildande träd.

Vi har nu hört forskarna och att inget är fel! Var står Skogssällskapet när det gäller det praktiska brukandet?

Svar från Karin Fällman Lillqvist: För oss på Skogssällskapet ser vi det som viktigt att det blir en variation i skogslandskapet och i brukandet av skogen. Att vi har 320 000 privata skogsägare i Sverige tror vi är en viktig del i att skapa förutsättningar för det, eftersom landets många skogsägare har en stor variation i sina olika mål med skogsägandet – som naturvård, jakt, rekreation eller pensionssparande till exempel. Vi ser som vår uppgift att hjälpa våra kunder nå sina mål med skogsägandet, och att bruka skogen hållbart ur ett ekonomiskt, ekologiskt och socialt perspektiv. En del av vår vision är att utmana gamla sanningar. Vi vill också vara kunskapsbärande i frågor som rör skogshushållning och naturvård, därför försöker vi lyfta blicken och tillföra kunskap som kan bidra till att skogen gör större nytta.