Drönare kan förändra
viltinventeringen

Modern drönarteknik kan förändra förutsättningarna
för viltförvaltningen. Med värmekamera och optisk
kamera kan bland annat älg, kronvilt och rådjur som rör sig under trädkronorna räknas från luften.

En effektiv och hållbar viltförvaltning förutsätter fakta om viltpopulationerna.
Inom älgförvaltningen används sedan länge ett flertal metoder för att uppskatta
älgtätheten inom ett område, var och en med sina för- och nackdelar. En ny metod som fått mycket uppmärksamhet är drönarbaserad viltinventering.

– Metoden bygger på att en drönare med värmekamera först finner viltet
genom dess värmesignatur och sedan med optisk kamera identifierar och fotograferar det, berättar Mattias Pettersson på företaget Viltinventering.

Drönarmetoden kan bara användas under den avlövade delen av året, eftersom
löven gör det svårare för kamerorna att se djuren. Den är i första hand tänkt för storskalig inventering och Mattias berättar att typuppdraget är ett älgskötselområde på 15 000 hektar eller mer, som vill veta hur
älgstammen ser ut. Med fakta om älgpopulationen kan jakten planeras så att man säkerställer en långsiktigt livskraftig och hållbar älgstam.

– Det brukar vara uppskattat att få reda på hur älgstammen ser ut. Det är A och O
för att kunna lägga sin förvaltningsplan. Spillningsinventeringen som används
traditionellt ger ingen information om populationssammansättningen, men här
får man fantastiska data på både könsfördelning och ålder, säger Mattias.

Han berättar att tekniken har använts för att inventera däggdjur och fåglar
i både Europa och USA. Själv har han utvecklat den statistiska metod som ger
älgskötselområden, länsstyrelser och större markägare ett uppskattat värde för
viltförekomsten i ett område. I de flesta fall handlar Mattias uppdrag om inventering av älg eller kronvilt, men metoden fungerar under vissa förutsättningar också för andra viltslag.

– Jag räknar allt vilt jag ser och kan ge ett älgskötselområde data på rådjur, kronvilt och älg. Vildsvin kan vara svåra att se en solig dag eftersom solen också
värmer upp buskar och stenar. I projekt där jag räknar vildsvin finns det
därför dagar då jag inte kan köra drönaren, säger han och fortsätter.

– Man kan se rådjurens gruppsammansättning och hur de är fördelade över
marken. Dovvilt är lite svårare att skatta eftersom de uppträder i grupper, men
jag ger alltid en uppskattning av mycket dovvilt jag har sett.

Vid mer storskaliga mätningar inventeras ett urval av provytor och med
statistisk analys beräknas sedan populationerna för hela området. Inventeringen
bör sedan upprepas vart tredje år för att följa upp om man är på väg mot målen i
sin viltförvaltningsplan. För mindre områden upp till cirka 5000 hektar, gör Mattias ofta totalinventeringar där han räknar djuren på hela ytan.

– Här har kunden ofta andra frågor och fler djurarter som ska inventeras. Den
typen av inventering kan skatta totalpopulationen för de olika arterna,
deras ålder och könsfördelning, säger han.

På Naturvårdsverket bedömer man att drönarinventering av viltpopulationer
är så pass intressant att man har gett SLU i uppdrag att titta närmare på möjligheterna, ett uppdrag som ska redovisas i mars 2026. Förhoppningen är, enligt Jens Andersson, projektledare på Naturvårdsverket, att på sikt kunna få fram en standardiserad metod.

– Naturvårdsverket ser en stor potential för drönarinventering av viltpopulationer, eftersom vi gärna vill ha inventeringsmetoder med högre upplösning än i dag, men det är viktigt vi får en standardiserad metod så att alla inventerar på samma sätt.

Text; Malin von Essen