Nya kartor ska ge bättre bild av skogens viltfoder

Snart lanserar Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)
kartor som visar tillgången på viltfoder i skogslandskapet. Tanken är att viltförvaltare och skogsägare, med ökad kunskap om viltmaten, ska kunna fatta mer välgrundade beslut som gynnar både djuren och skogen.

Flera forskningsstudier tyder på att om det finns foder i landskapet som fungerar som alternativ till tallungskogen, så minskar betesskadorna i omfattning. Tills nu har uppskattningar av fodermängden i skogen utgått från hur många hektar ungskog som finns. Men det måttet säger ingenting om variationen i fodertillgång eller om foderkvaliteten, och det tar inte heller hänsyn till foderresurserna i det omgivande landskapet. Det berättar Annika Felton, forskare på SLU.

– Ofta har betestrycket och skador i en ungskog förklarats enbart av vad som finns i beståndet, men det som finns runt omkring spelar också roll, säger hon
och fortsätter:

– Mina inventeringar visade att ju fler stammar av rönn, sälg och asp som fanns
runt omkring ett ungt tallbestånd, desto lägre var skadenivån. Det fanns också ett
samband mellan betesskadorna och antalet tallar och mängden älgspillning.

Lukas Graf, doktorand på SLU, använder fjärranalys och inventeringsdata
från Riksskogstaxeringen för att utveckla modeller som visar hur många små träd av viltfoderarterna rönn, asp, sälg, ek, björk och tall man kan förvänta sig i skogen, och då också i den äldre skogen. I slutet av året ska resultaten presenteras i form av kartor som kommer att kunna användas av alla som behöver en bättre bild av fodertillgången i skogen.

– Tanken är att ge jägare och tjänstemän som jobbar med vilt en tydlig bild av hur
kvaliteten på älgarnas habitat varierar över större rumsliga skalor. Kartorna kan också stötta planeringen av skötseln av skogen så att fodermängden kan öka och
göra det möjligt att i framtiden följa hur fodertillgången förändras över tid, säger han.

Risväxterna är en viktig födokälla för hjortdjuren.

– För 14 år sen när jag inledde min forskning handlade foderdiskussionen mest om tall och björk och om lövträden rönn, asp, sälg och ek (RASE). Men sedan
dess har vi också lärt oss hur viktiga risväxter som blåbär, lingon och ljung är som
födokälla, inte bara för älg utan också de andra hjortarterna, säger Annika.

Laura Juvany Canovas, forskare på SLU, visade i sin avhandling från 2023, hur
skogens trädslagsblandning och täthet påverkar tillväxten hos risväxter som blåbär, lingon och ljung. Hon fann bland annat att tätare granskogar ger mindre risväxter, vilket i sin tur potentiellt kan leda till ökat betestryck och skador på tall. Hon och hennes kollegor har utvecklat modeller som förutsäger blåbärsrisets täckningsgrad, tillväxt och totala mängd biomassa, beroende på jordmånen och beståndets struktur.

– När vi vet den totala biomassan kan vi beräkna hur mycket foderbiomassa det
finns. Djuren äter bara toppbitarna och i vår forskning har vi klippt av toppskotten
på risväxterna och kunnat visa att om man känner till täckningsgrad och trädslagssammansättning så kan man räkna ut hur mycket foderbiomassa som produceras, säger hon.

Annika förklarar avslutningsvis att kunskap om klövviltets foderresurser är
viktig ur flera aspekter. Hon hoppas att modellerna som uppskattar fodertillgången ska göra det möjligt att se trender över tid och också förklara vilken effekten blir av att sköta skogen på ett visst sätt. Hon ser många fördelar med att försöka öka mängden foder i landskapet genom skogsskötseln.

– Att det finns tillgång till foder i landskapet spelar roll för klövviltets slaktvikter
och reproduktion, men också för skadorna på tallungskogarna. Och om vi sköter skogarna för att få mer viltfoder blir det en win-win, då även andra däggdjur
och fåglar samt de som arbetar med naturvård gynnas.

Text; Malin von Essen