Fler arter ställer nya krav på viltförvaltningen

Ökningen och utbredningen av klövvilt är en av de större förändringarna i svensk skog under de senaste decennierna. Älg och rådjur delar nu allt oftare skogar med dovhjort, kronhjort och vildsvin. Det påverkar djur, natur och människor – och ställer nya krav på viltförvaltningen.

Under lång tid dominerades den svenska skogen av älg och rådjur. Men sedan 1980-talet har viltpopulationen blivit alltmer komplex och inhemska arter som vildsvin, kronhjort och dovhjort har ökat – både i antal individer och geografisk utbredning. Det här är inte unikt för Sverige, utan en trend som syns på många håll i Europa. Det finns flera anledningar till förändringen, bland annat ökad tillgång till foder, en ny lagstiftning med ökat fokus på hållbar viltförvaltning,
förändrade jaktvanor, klimatförändringar och aktiv introduktion av arter i landskapet.

Större spridning i landet

I områden där det tidigare endast förekom en till två vilda arter blir det nu allt vanligare att hitta fyra till sex klövarter. Det finns dock regionala skillnader i landet. Älg och rådjur finns i alla län – förutom Gotland som helt saknar älg – och rådjur är ofta det vanligaste klövviltet i södra Sverige och kustområdena i norr. Kronhjorten och dovhjorten har tidigare inte funnits i norra delarna av landet
men går numera att hitta ända upp till Västerbotten. Dessa nya etableringar beror ofta på rymningar från hägn eller tidigare utplaceringar. Även sättet att bestämma storleken på populationerna har förändrats över tid. Tidigare har man främst tittat på statistik från avskjutning av de olika arterna men allt eftersom har
man inkluderat andra metoder som observationer av jägare, vilttrafikolyckor,
spillningsinventering och flyginventering. Hur omfattande dessa inventeringar är varierar mellan olika delar av landet. Det är framför allt älgstammens storlek som övervakas. För att uppskatta storleken på älgpopulationen i varje älgförvaltningsområde används data från avskjutningsstatistik, älgobservationer
och spillningsinventering.

Stor älgpopulation under 1980-talet

Ökningen av klövvilt i landet varierar beroende på art. Efter att ha varit
svag under 1800-talet och tidigt 1900-tal ökade älgpopulationen under 1950-talet
och nådde en topp under tidigt 1980-tal. Ökningen berodde på minskad konkurrens om foder från tamdjur i skogen, införandet av trakthyggesbruk och att jägarna i högre grad undvek att skjuta de fertila honorna i älgstammen. Den stora älgpopulationen ledde till ökad avskjutning och 1982 sköts det drygt 175 000 älgar i Sverige. Den ökade avskjutningen under 1980- och 1990-talet bidrog till en tillfälligt minskad population som växte i storlek igen under 2000-talet. Sedan införandet av älgförvaltningssystemet 2012–2013 har populationen minskat med 27 procent i hela landet. Jämfört med andra länder har Sverige dock världens tätaste älgstam i förhållande till skogsarealen.

Från utrotad till växande problem

Den viltart som kanske sett störst skillnad i populationsstorlek är vildsvinet. Vildsvinen var under 1700-talet utrotade i Sverige och återinfördes till hägn först under 1940-talet. Under 1970-talet skedde en rymning från ett hägn i Sörmland och man tror att dagens vildsvinsstam härrör från dessa djur. Statistik visar att avskjutningen av vildsvin ökat kraftigt under 2000-talet. 2021 uppskattades antalet vilt levande vildsvin i Sverige till 300 000, vilket kan jämföras med Finlands 3000 vildsvin och Norges 1000. I takt med en ökande population har även trafikolyckorna med vildsvin ökat. Efter en minskning under 2021–2023, då jakten intensifierades och populationen minskade ökade viltolyckorna med 65 procent år 2024. God tillgång på ekollon – vildsvinens föredragna föda – tros vara
en bidragande faktor liksom en nedgång i vildsvinsjakten.

Text; Elsa Sjögren