Viltinventering med drönare i skyddade områden

Även i skyddade områden är det är viktigt att ha tillgång till fakta om viltpopulationerna. Två länsstyrelser har testat Mattias Petterssons metod för att inventera dovvilt.

I Söderåsens nationalpark har ett högt betestryck från framför allt dovvilt
gjort det näst intill omöjligt att få upp föryngring av ädellöv. Det berättar Magnus Jönsson, naturvårdsförvaltare, på länsstyrelsen i Skåne. För att kunna planera skyddsjakten och samtidigt bibehålla en hög kvalitet på stammen behöver man veta hur många djur det finns och hur många handjuren är i förhållande till
stammen som helhet.

– Vi har försökt räkna dovviltet ute, men det är svårt. Ena dagen tycker vi att
det står dovvilt i varje buske, nästa dag ser vi ingenting alls, säger han.

Han berättar att den första drönarinventeringen, som gjordes strax efter brunsten under ett år med mycket ekollon, gav en bild av det fanns väldigt mycket dovvilt. Det är dock en ögonblicksbild, förklarar han.

– För att få användbara data behöver man inventera över tid, så att man får en
tidsserie att följa, exempelvis genom att göra en inventering vart tredje år, säger
Magnus.

Daniel Ottosson, enhetschef på länsstyrelsen i Blekinge, berättar att de har använt Mattias Pettersons metodik för att inventera dovhjortar i skyddade områden på Hanö. Där har man tidigare bara kunnat göra manuell räkning vid foderplatserna.

– Vi är väldigt nöjda och när vi fick resultatet visade det sig att det fanns betydligt fler dovhjortar än vi kunnat uppskatta genom den manuella räkningen, berättar han.

Text; Malin von Essen