Ny studie ger kunskap om risken för snö- och vindskador

Vind och snö är två av de främsta orsakerna till skador i de svenska skogarna – och med klimatförändringarna följer ökad risk för stormfällning och snöbrott. Ett forskningsprojekt som Skogssällskapet delfinansierar ska utveckla en modell för att med hjälp av fjärranalysdata ta fram riskkartor för vind- och snöskador.

Ett varmare klimat med milda vintrar och ökad nederbörd ökar risken för skador i
våra skogar. I april drog en studie igång vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Umeå med syftet att förbättra metoderna för att ta fram riskkartor för vind- och
snöskador i skogslandskapet.

– En bättre kartering av risk gör det möjligt för skogsägare att anpassa skogsskötseln inför framtida klimatpåverkan, förklarar Inka Bohlin, forskare vid institutionen för skoglig resurshållning på SLU.

Projektet är ett samarbete mellan SLU, finska Naturresursinstitutet (Luke) och Skogsstyrelsen och pågår under två år.

– Det här är ett första steg mot en rikstäckande kartering av risk för vind- och snöskador i Sverige. Studien kommer att avslutas med att vi utvärderar vår modell genom att ta fram riskkartor för ett antal testområden, berättar Inka Bohlin.

Genom att kombinera vind- och snöskadedata från SLU Riksskogstaxeringens
provytor med fjärranalysdata från samma områden ska forskarna ta fram en statistisk modell för att kunna förutse skaderisken.

– I Sverige och övriga världen har fokus länge legat på att kartera vanliga skogliga
variabler som volym eller trädslag med hjälp av fjärranalys. Men samma metoder kan användas till att kartera så mycket mer, till exempel skador, risk för skador
eller olika ekosystemstjänster. Jag tycker att det är intressant att applicera metoder på nya områden, speciellt när det finns så unika dataset som i Sverige, där vi kan använda Riksskogstaxeringens fältdata och data från nationell flygburen laserskanning. Jag brinner för saker som är praktiska och kan ge en verklig nytta och det kan verkligen riskkartor göra, säger Inka Bohlin.

Fjärranalysen ger kunskap om skogens struktur, till exempel höjd, täthet, trädslag och markfuktighet, men kan också visa förändringar i skogen mellan olika tidpunkter.

– Vi kommer att forska på samband mellan vind- och snöskadedata och skogens egenskaper, men också testa att kombinera nya fjärranalysvariabler med väderdata och uppgifter från angränsande bestånd för att förbättra skattningen av risken.

Hur kan forskningen komma till nytta för mig som skogsägare?

– Om vår modell fungerar bra för att förutse risken för vind- och snöskador kan den användas till att göra riskkartor över hela Sverige. På de kartorna kan skogsägare se vilka områden eller bestånd som är mest utsatta för risk och på så
sätt övervaka sin skog och klimatanpassa skötseln baserat på risken. Dessutom ger forskningen oss ökad kunskap om vilka faktorer som påverkar risken för vind- och snöskador i olika skogstyper och i olika delar av landet. Såväl klimatet som
skogens struktur varierar, till exempel har äldre granskog i södra Sverige, där tjälen i marken ofta uteblir, mycket högre risk för vindskador än gammal tallskog i Norrland.

Text: Monica Forsberg